Kumo, en plats strax söder om Sundsvall. Namnet är förmodligen bortglömt och många Sundsvallsbor har nog aldrig hört talas om det. Platsen var belägen vid den södra kustremsan av Sundsvall, strax innan Fläsian. Idag finns Kubals fabrik på platsen, allt annat som vackra sommarvillor, bostäder och två havsbad är borta.
Det mesta försvann under 1960-talet.
Rådman Svante af Sandeberg byggde sin sommarvilla  
på platsen 1889. Vid köpet fanns namnet Littera Q på handlingarna och blev ett passande namn på sommarvillan, Villa (Q) Kumo, vilket sedan blev Kumo med hela samhället. Den vackra naturen vid havet tilltalade fler person under slutet av 1800-talet. Bankdirektör Berggren byggde villa Steninge, konsul Berg hade också en vacker villa i närheten.
I ett Salubrev från 1898 kan man se att även Gottfrid och Frida Stéenhoff haft sin sommarvistelse vid Tallmo - Kumo. På en karta från 1916, som togs fram när man drog Ostkustbanan genom området visar många intressanta namn på tomtindelningarna. Med tanke på att Kumo är en del av Sundsvalls historia skulle det vara trevligt om namnet får finnas kvar, förslagsvis på en gata, park eller annan allmän plats på Skönsmon.

På ett skär i Sundsvallsbukten ca 5 km från staden, finns Draghällan en fyr som syns från E4 syd, men som inte väcker någon större uppmärksamhet idag.
För Sundsvall som en gång var en riktig sjöfartsstad, både vad det gällde lastfartyg och passagerarbåtar, kom fyren på skäret att få stor betydelse.
År 1878 godkände Kungl. Maj:t fyrplatsen som kombinerades fyr och bostadshus. Den första ljuskällan var en fotogenlampa. 1890 utrustades fyren med en mistlur som drevs för hand.
Huset på skäret byggdes om och till flera gånger genom åren, även på höjden till ett trevånings hus.
1942 uppfördes ett 13 meter högt fyrtorn av betong  och 1945 bar det dags för ny utbyggnad samtidigt som vatten- avlopps och värmeledningar installerades.

I mitten av 1950-talet drogs en elkabel ut till Draghällan, 1966 automatiserades fyren.

Efter det behövdes ingen fyrvaktare på platsen längre och bostadshuset kunde rivas.

Endast fyrtornet finns kvar. Draghällan och fyren är också en viktig del av Sundsvalls historia.

För den som vill veta mer finns mycket skrivet om Draghällan och många bilder finns på Svenska Fyrsällskapets hemsida.          Se länken. 

                                              Draghällan - fyrwiki

Källa: Riksantikvarieämbetet och Svenska Fyrsällskapet.

Draghällan, det var här segelfartygen fick drag i seglen efter att Tjuvholmen stulit vinden från dem.

Strax nedanför Skönsmons kyrka där Molin bil finns idag byggdes Kubikenborgs Herrgård upp 1874 av träpatronen Johan August Enhörning. Allt började med köpet av en bjälkgrop nere vid vattnet som senare utvecklades till ett sågverk på platsen. Här har en stor och rik del av Sundsvalls historia utspelat sig. Efter att brorsonen Erik August Enhörning tog över efter farbroderns bortgång 1885 blev det den verkliga storhetstiden för Kubikenborg. Furstar och kungar besökte den vackra platsen. I Sundsvalls Posten 1956 har Enhörningarnas liv och leverne inletts med texten:

”Så öppnar sig Kubikenborg för våra blickar likt ett sagoslott”

https://sok.sundsvallsminnen.se/dokument/info?AID=21234&TES=Dtextp&fbclid=IwAR3RqlmL6rN2-dDUscMGoJaKyauOweDnbUH996zy6zQ20Uk4UkMr63zypkM

(Källa: Sundsvalls-Posten 1956-12-24)

Under 1930-talet övergick allt till SCA.s ägor och drevs vidare. Innan herrgårdens huvudbyggnad revs 1953 användes den som barnhem till finska krigsbarn under några år från 1942 och framåt. Flyglarna stod kvar, en till sent 1990-tal och en av dem strax in på 2000-talet.

Sundsvalls slalombacke

Sundsvalls slalombacke på Södra berget invigdes 1937-03-08.

Slalom var för Sveriges del vid den tidpunkten en ung vintersport och de första tävlingarna i landet kom att äga rum just i Sundsvall!

Backen invigdes med pukor och trumpeter, tal och tävlingar och därtill en publik om ca 2000 personer. I invigningstalet påstod kapten Rimfors ” ….att Sundsvall nu kan axla värdigheten av ett nordiskt Garmisch-Partenkirchen…. ”

Redan 1935 fanns Gillestugan på bergets topp. Många har uppskattat och njutit av gott fika i den trevliga miljön. Gillestugan var ett av de många välgärningar som Sundsvalls Gille stått för i staden.

Nu, så här 85 år senare är det fortfarande full fart i backen. Det är väl få städer som kan erbjuda en sådan fantastisk anläggning, som dessutom ligger så centralt. Inget Garmisch-Partenkirchen men väl en fantastisk friluftsanläggning och ett förstklassigt hotell på toppen.

Visst har vi mycket att vara stolta över i Sundsvall!

VARFÖR KÖPMANGATAN?

Ortsnamn, dvs. namn på orter, gator, parker, torg, sjöar, öar, torp, osv kan ibland väcka en fundering varför de heter som de gör. Bakom namnen finns oftast en tanke och en historia som speglar samhällslivet vid de tidpunkter de tillkom. 
Köpmangatan i Sundsvall hette en gång Staketgatan. Den gatan var Sundsvalls stadsgräns mot söder och namnet är lätt att lista ut varför.

Innan branden var det tänkt att staden skulle växa söderut och man anlitade arkitekt
P G Sundius att uppföra förslag till ny och utvidgad stadsplan. Staketgatan skulle bli centrum av Sundsvall och då måste det bli annat namn. En gata i centrum skulle ju givetvis ockuperas av affärsmän och då passade ju namnet Köpmangatan bättre.

Men utvecklingen blev att centrum i stället kretsar kring Storgatan.

Tullkontrollör Johan Tjernberg, en av grundarna till Sundsvalls Gille var en stor kännare och beundrare av Sundsvall. I Sundsvalls Posten 1951-12-08 gav han uttryck för tanken att eftersom handeln var bäst vid Storgatan och Sjögatan så borde kanske Köpmangatan byta namn och förslagsvis heta Ordensgatan, Ordenshusgatan eller Kapellgatan.

Med tanke på de rörelser och verksamheter som finns utmed Köpmangatan så hade det varit ett passande namn och därmed skapat en annan historia.

https://sok.sundsvallsminnen.se/dokument/info?AID=17278&TES=Dtextp

På Riksantikvarieämbetets hemsida finns mycket intressant att läsa om ortsnamn, om vem som bestämmer över namnen och vad lagen säger.

På facebook finns fler bilder från Köpmangatan. 

År 1878 fick Sundsvall sin första vattenledning som gick från Sidsjön till "allmänna utkastare" (pumpar) därman fick hämta sitt vatten. Tidigare hämtades vattnet ur olika brunnar där vattnet ofta var förorenat. Ungefär samtidigt byggde man en vattenreservoar,

Vattenledningsborgen ligger i närheten av Norra berget. Reservoaren kunde rumma 1260 kubikmeter vatten när den var full.

På 1920-talet fanns ett café på taket till Vattenledningsborgen och på sidan fanns kanoner som avfyrades vid kungabesök eller när årets första fartyg kom in till hamnen. Varje sista april avfyrades också fem skott för att hälsa våren välkommen.

Vattenledningsborgen hade varit i bruk i nära hundra år innan den stängdes ner under 1980 talet.

Källa: Mitt Sverige vatten & Avfall

Se fler bilder på facebook, SUNDSVALLSGILLE. Från hemsidan kan du komma till facebook genom att klicka på symbolen meed f

År 1958 flyttades två gamla gaslyktor upp till Norra berget, och placerades utanför Hantverkshuset.
Sundsvalls Fornminnesförening gjorde allt för att rädda och rusta upp de två gamla gaslyktorna som en gång tjänat nere i staden. Det blev en kostsam historia, men vad vi ser idag så lyckades man väl, vilket vi Sundsvallsbor får vara tacksamma för.
I en artikel i Dagladet den 14 dec.1998 skriver Tord Lundgren bl.a. ”Nu ska två av Norrlands äldsta och bäst bevarade gaslyktor renoveras upp i nyskick. Det är inte vilka gaslyktor som helst. Man skulle kunna säga att det är gaslyktornas Rolls Royes som stormrika träpatroner i Sundsvall bekostade i samband med stenstans byggande efter stadsbranden”

År 1933 släcktes den sista gaslyktan i Sundsvall och under 1940-talet monterades de flesta av dem ner och skrotades.

De två som nu står på Norra berget lär ha stått vid Västertull (?) och Café Lerkupan i hamnen, sägs ha räddats undan skrotningen av en åkare C A Gustavsson. 
Lyktorna är tillverkade av gjutjärn hos firman J & C G Bolinder i Stockholm. De är hela 6 meter höga.  

När du besöker Norra berget nästa gång, stanna upp och njut en stund av de otroligt vackra lyktorna.
Tack till Ulf Carlsson Fornminnesföreningen som varit oss behjälplig att hitta informationen ovan.  

Hästar på Sundsvalls gator – Sundsvalls polisen

Hästen har haft många uppgifter i Sundsvall genom tiderna, bl.a. som medhjälpare i polisens arbete.

I januari 1932 klev de första poliskonstaplarna upp i sadeln i Sundsvall. Då inrättades den ridande polisen med fyra hästar i stallet. Som mest hade Sundsvallspolisen tio hästar.

År 1964 upphörde polisrytteriet i Sundsvall och finns numera endast i Stockholm, Västra Götaland och Skåne.

I Stadshuset vid Café Orangeriet strax innanför Visitor Center  finns en trevlig utställning att besöka, om Sundsvalls Polisen.

Foto: Norrlandsbild - Sundsvalls digitalmuseum

Idrott i Medelpad redan 1870-tal
Jack Rönström har ett tidningsurklipp om sin farfar som varit en stor idrottsman i Medelpad.
Med rubriken RÖNSTRÖM EN HÖJDARE skrev Sundsvalls Tidnings

Tony Pettersson den 22 december 1999, en artikel om Medelpads idrott under ett sekel, 1900-1909 (del 1).
Århundradets första stora idrottsstjärna i Medelpad lystrade till namnet

Gunnar Rönström (1884-1941). Han var ett allround-fenomen och hävdade sig på toppnivå i halvdussinet sporter.
Gunnar Rönström tävlade för IFK Sundsvall och representerade Sverige i tre olympiska spel! I Atén blev han femma i längd, sjua i höjdhopp och ytterst nära att gå till final på 100 meter.
Den 27 maj 1900 arrangerade IFK Sundsvall sin första idrottstävling.

Gunnar Rönström vann det s.k ”Springloppet” på stadens gator. Intresset för denna gren var stor med ett tusental åskådare som kantade gatorna.
Medelpad kunde också visa upp en storskytt av världsklass i seklets början, Ossian Jörgensen. Han deltog OS, London 1908 och blev femma i armegevärtävlingen.
I artikeln omnämns vidare att skidor och simning var två andra populära idrottsgrenar.
Norrlands äldsta idrottsförening, Sundsvalls SS bildades 1871. De ordnade simundervisning i Selångersån med över 300 deltagare i början av 1900-talet.
Fotbollen började så sakta rulla igång i början av seklet, ”dock utan ordnade regler eller seriesystem.”
Om oavgjort resultat vid matchtidens utgång så singlade domaren slant och därefter fastställdes slutresultatet.
Artikeln visar att idrotten var stark i Medelpad redan i början av 1900-talet.

Visste du att:
1952 passerar den olympiska elden Sundsvall på sin väg från Aten till Helsiongfors. Bl.a. sprang man från Kubikenbacken (hoppbacken på Kubikenborg) till Idrottsparken i Sundsvall.

Hirschska huset vid torget.

Fotograf okänd, Sundsvalls Museum