Sundsvalls Konstförening gav 2022 ut boken 

             KONSTNÄRER I MEDELPAD

En presentation av 32 konstnärer verksamma i

                          Medelpad. 

Inledningsvis ger man ett " Stort tack till 

Sundsvalls Gille och Statens Kulturråd som genom sin finansiering möjliggjort den här boken"

Lite om boken, citat,

"Sundsvall - vattenstaden är en ovanlig stadshistoria. En historia om vattenproblem, nya lösningar och betydelsen av rent vatten. En historia som började redan under den senaste istiden.

Sundsvall-vattenstaden beskriver vattnets roll i samhällsbyggandet men boken är också historien om de människor som arbetat för att stadens invånare ska få sitt vatten."

Författare: Erik Winnfors

Balladen om Sundsvall 

På liten plätt i kröken - Du såg din vagga byggas

Med hank och stör i ryggen - och vatten nedanför.

Små skrymslen och en gata - med lera, grus och halm

En kyrka upp på åsen - på gammalsvensk sjöngs psalm

Mest strömming var din näring - och ett och annat skjul

med salt och sött som bärgning - och fattigdom mot jul.

Fast Gustaf fått sin vilja fram – ingen ville ha´n

Den klängde där på vallen - de rucklen man kalla ”Stan”

All handel tvingas in - och penning tvingas ut

Borgarna tog sitt - och frie bönder sa vet hut..

Så långsamt land sig reste - Sunds´ vall blev nu för trång

Kristina fatta pennan - ny plan för sta´n på gång

Mot öster lades rutor ut - med tjärnen mitt uti

Staketet sör´ mot vretarna - och tullport ut mot väst

Längs vattnet fiskebodar - och torg för sockensgäst

Ny kyrka med sin bogård - ungefär som förr

ett litet kors på taket - och järnbeslagen dörr.

Man fick ett litet faktori - att göra mörsestöd

Men mest det mesta blev som förr - huttrande kring spiselglöd..

Ett sjuttontal gled tyst förbi - med strid för liv och kung

var stuga hyste änkefru - och koppig varje ung

Man skyddade sitt tjäll och kon - med järn i lagårn´s dörr

Djäknarna mot söder drog - gesäller drog som förr

Fröknar drog sig undan - från stadens slödder och skarn

Gudnåde hängde över - var trotsigt litet barn..

När arton öppnade hoppets port – och vädrade ut gammal smolk

När brandens aska sopats bort – då reste sig ett folk

Bland målade små brädhus med skrindor bak var port

Butiker där nu frodades – bortfraktad blev var lort

Barnen gick till skolhus - och fäna leddes hän

Bönderna byggde rika hus – med borgarn´ nu en vän-

Ny kyrka restes hög och vit – och vit blev nattens särk

Ynglingen i blått stoltserade – i konungens indelningsverk

Gillen skapade trygghet - för hantverksborgerskap

Det byggdes större segelskepp – för handel runt vart horn

De fattiga bligade avundsamt – mot rikedomens torn

Så spelade sågens klingor – så slets var rygg till slut

på himmelshöga gårdar - allt såldes utan prut

Så sjuttiotal med svält och nöd – och solen dold under milans moln

Det nya Folket stega fram – för ökad lön och bröd

Baptism och loger gav sitt stöd – men starkare var deras glöd

De önskade sig friare – och samlades kring fackens ivrare

De fattigas boning klättrade – mest mot söder opp

Norr om vattnet nöjets estrader - med lustfyllda kammare

I södra bergets skugga man kämpade med stenens hammare

Så kom en dag med hetsig vind och lösan ångbåtsgnist

En dag att skräckfylld minnas – en dag i rök och eld

Kvar spirade skorstenspipor - som sorgeorglars gäld

Och borgarrika väntande i osäker trångmålstvist.

Nu väntade folket en tidens tugga - på fattigdomens ben

Det glödde åter kallt under i kvällens bleka sken

Men upp steg husen rad i rad – med tornterrass i tenn

Med sal, salong och toalett – till vackra borgarhem

Bullerstens gator med trottoar – och spår för hästlös vagn

Funkis för de andra – och tjärn som snabbt försvann

Det blev vår stad i andom förr – men nu en sensation

Mot havet kant det byggdes upp - en ångfärdsväntstation

Ja, staden mellan bergen – vår stad i dagligt tal

Den staden dansade och log – vid lycklig nyårsbal

Där stadens unga levde runt – och gamla snörpte mun

Det kostade så mångas slit - med livets båt på grund

Att forma sig en framtid – med penningen i pant

Att snida fram sin utkomst – ur huggen träbitsslant

Men ack så skön du vilar där – vår stad i nutidssken.

En plats för framtidsdrömmar om afton än blir sen.

                Av Staffan Smeds